Ja det är mycket nu, var försvinner egentligen all tid som man borde ha?
Med höstens intåg sprang tiden bara iväg, eller rättare sagt min kalender började istället fyllas upp med alla dess olika aktiviteter. Nu ska jag egentligen inte klaga, eller ens stöna när man inser att man har en tenta som man ska skriva 80 mil hemifrån men ibland är det mycket.
Jag är en tidsoptimistisk pessimist som alltid hinner klart i tid men som allt för ofta få ta och sitta kvällarna innan efter att ha "plötsligt" upptäckt att man har ett bokslut som skall in 3 dagar senare.
Hinner gör jag dock alltid, men varje gång funderar man på varför man inte planera sin tid lite bättre.
Det slutar dock med att jag gör exakt samma sak nästa gång, frågan är varför?
Jag har dock inte haft så här mycket att göra på länge så snart kommer nog verkligheten ifatt mig och det är dags att agera!
Förutom det mer självklara som jag nämnt tidigare som mitt jobb och studier så brinner jag för människor, särskilt ungdomar som inte har samma möjligheter som man själv hade när man växte upp.
Hittade till
Mentor.se och har nyligen gått utbildning för att kunna bli matchad med nån ungdom som söker mentor.
En film om Mentor
http://www.youtube.com/watch?v=a5pcp_T_qV4
Kommer också inom en snar framtid vara kontaktperson för en kille som blivit beviljad umgänge några timmar i månaden. Människor ska inte behöva vara ensamma, defintitvt inte unga människor som har hela livet framför sig.
Livet är hårt, men inte orättvis. Min tid ger jag gärna bort till andra människor för man får tillbaka så mycket mer.